Precis när sommaren närmar sig sitt slut, och dörrarna på universitet och andra arbetsplatser öppnar sig möts vi av beskedet att Gabriel Michanek, professor emeritus i miljörätt vid Uppsala universitet, har avlidit efter en tids sjukdom.
Redan första året på juristutbildningen hade jag Gabriel som lärare på kursen Rätt och Samhälle, då vi skulle skriva en PM under temat “Miljöskyddslagen 15 år”. Detta var hösten -83 eller våren-84.
Jag har sedan haft förmånen att ha haft honom som lärare och kollega, och inte minst som vän. Jag hade honom som bollplank ända in på sista året.
När Gabriel disputerade 1990 (“Energirätt”-ett högaktuell ämne än idag) fanns ännu inte det akademiska forskningsämnet Miljörätt.
Gabriel har undervisat tusentals studenter och, inte minst, miljöinspektörer och tillsammans med kollegan Charlotta Zetterberg skrev han en av de främsta läroböckerna i miljörätt.
Han var Staffan Westerlunds första doktorand, och tillsammans med Staffan kom han sedan länge att utgöra basen för den svenska miljörättsforskningen och akademiska utbildningen. Tack vare deras grundläggande insatser är miljörättsämnet idag stort även i Sverige, och den “doktorandkull” som sedan kom (och som jag själv tillhörde), med främst Gabriel och Staffan som handledare, bidrog med nya professorer och andra forskare, vissa fortfarande verksamma på flera av landets universitet.
Tack vare att det saknades lärare på juridiska institutionen när Gabriel skulle bli klar med sin avhandling, fick jag möjligheten att börja undervisa och sedan ge mig in på forskarutbildningen.
Jag tänker ibland att Staffan Westerlund tillhörde miljörättens generation 1, Gabriel Michanek var generation 2 och vi som disputerade under 1990-talet utgjorde generation 3. Gabriel var även med om att fostra de sedan följande generationerna miljörättare.
Stafettpinnen vandrar således vidare.
Jag känner mig privilegierad att få ha arbetat med Gabriel, och att få ha haft honom som vän under nästan hela min tid i Uppsala (sedan 1983).
Saknaden efter Gabbe kommer att vara mycket stor.
/Jonas Christensen